Min lilla skatt

skrivet 23/1-2020

Jag har flera gånger fått höra att man älskar sina barn så att det värker i hjärtat på en. Jag har inte förstått den känslan innan. Nu sitter jag med ett alldeles eget litet pyre som jag älskar av hela mitt hjärta. Det är det enda jag går och tänker på om dagarna och om jag mot för modan är ifrån millis och gör något annat påminns jag av den kärlek jag har till honom genom den ständiga oron som finns där. Oron om att någon ska göra fel, att någon inte ska förstå vad det är han vill, Att någon inte ska försöka sitt bästa med att trösta, Att någon inte ska rikta sitt fokus på honom den stund jag är borta. Men jag antar att den alltid kommer att finnas där, den ständiga oron, den kommer nog bara att skifta sitt fokus men ständigt vara närvarande under hela miltons uppväxt. Aj vad mitt hjärta kommer att värka. Men det kommer att vara så värt det, för lika mycket det värker av oror så värker det även av kärlek.

Jag har kommit på mig själv med att varje gång jag tittar sådär beundrande på mitt barn (!!) så biter jag ihop mina tänder lite sådär extra. Svårt att förklara men ett sånt där bett för att kunna hantera att han är världens finaste och det mest underbaraste som finns. Det är helt magiskt att jag är mamma nu. Han har gjort mig till en mamma. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag alltid kommer att göra mitt allra bästa för att vara den bästa mamman för honom. Jag önskar verkligen att jag kommer att göra allt i min makt för att han ska få en väldigt bra uppväxt. Vi ska även göra det klart för honom att vi älskar honom över allt annat i världen, nu som sen. Lika mycket som jag önskar att jag hade kunnat spola fram för att se hur det kommer att se ut i framtiden och hur han kommer att se ut och vara så vill jag samtidigt stanna tiden för alltid i ett stadie som detta. Att för alltid kunna gosa med honom i min famn och att ständigt få hålla i hans lilla gosiga hand.