"Bara jag får godkänt"
Har vi inte alla känt press ångest och nervositet när det är dags för utdelandet utav de rättade proven?
Man försöker intala sig själv och det finns en röst i sig som säger "bara jag får godkänt så är jag nöjd". Men vet ni, jag blir inte nöjd. Den rösten, de bara-att-jag-får-godkänt orden är bara som en tröskel för att man inte vill förvänta sig något högre ifall att det skulle stå det lägsta betyget, ett E i röd fet stil i det högra hörnet längst upp på pappret.
Man försöker intala sig själv och det finns en röst i sig som säger "bara jag får godkänt så är jag nöjd". Men vet ni, jag blir inte nöjd. Den rösten, de bara-att-jag-får-godkänt orden är bara som en tröskel för att man inte vill förvänta sig något högre ifall att det skulle stå det lägsta betyget, ett E i röd fet stil i det högra hörnet längst upp på pappret.
Jag har alltid presterat över ett E i skolan och nu på de senaste åren har jag legat över medel. Detta har satt sig som ett avtryck att jag blir besviken på mig själv om jag inte har presterat eller haft lika många rätt som på de föregående proven. Idag fick jag reda på att jag fick ett E. När det berättades la det sig som en klump i magen och jag ville heslt bara brista ut i gråt. Så förstörd har jag blivit pågrund av pressen att prestera och pågrund av de små bokstäverna som innehåller svåra mål som man måste klara. Jag blev inte glad över att "bara" få godkänt på min muntliga engelska presentation. Jag VET att det gick bra och jag VET att jag är duktig på engelska, så varför talade lärare om att det finns stöd i engelska för mig om jag skulle vilja ha? Jag har legat på ett B i engelska, så varför hamnade jag nu på ett E?
Det finns så himla många betygskriterier för att uppnå målen inom varje bokstav från E till A. Jag fick det förklarar att allt var superbra, både utal, informationen och faktan som jag hade med i min powerpoint samt de blickar som jag ibland gav till publiken för att dra deras blickar till mig. Allt föll på att hon tyckte att jag läste nästan, NÄSTAN läste av powerpoint texten som jag skrivit.
Det finns så himla många betygskriterier för att uppnå målen inom varje bokstav från E till A. Jag fick det förklarar att allt var superbra, både utal, informationen och faktan som jag hade med i min powerpoint samt de blickar som jag ibland gav till publiken för att dra deras blickar till mig. Allt föll på att hon tyckte att jag läste nästan, NÄSTAN läste av powerpoint texten som jag skrivit.
Detta gjorde så jäkla ont i mig eftersom att jag beredde mig så himla mycket både fysiskt och psykiskt för att genomföra presentationen. Jag har redan väldigt svårt för att prata inför folk och det gjorde absolut inte saken bättre över att vi hade den på engelska. Innan vi gick upp för att genomföra presentationerna höll jag på att få panik. Det är så jag få, jag blir skakis och vill gärna backa ifrån istället för att ta ett steg framåt när saker blir för jobbiga eller obekväma. Allt muntligt tycke jag redan var rena helvetet, just för att jag är så osäker på min egna kapacitet inom ämnena. Så när jag väl fick reda på mitt betyg och på att det föll för att jag hade pratat inom texten blev jag så otroligt besviken, inte besviken på mig själv utan på allt och alla. Att jag lagt ned så sjukt mycket nerver och överkommit min rädsla för att stå och snacka om ett land på engelska inför min nya klass och så bara går det till botten när jag sedan får mitt betyg framför mig.
Det är inte bara jag som har hamnat i sådana situationer men jag förstår hur jobbigt endel har det, inklusive mig, och all press som sätts och det är inte konstigt att folk inte mår bra.