Hej är ett enkelt ord.Eller?

hej. Idag börjar vi med ett hej, ett enkelt ord men som innerhåller sprängdfyllt med känslor och betoningar.

igår pratade jag ut med pappa en stund innan jag ställde mig på smedjeshovs is med skridskorna på fötterna. Pappa berättade att han tvivlar på hans äktenskap. Att han kanske vill skilja sig. Jag vill att ordet kanske ska ryka bort ifrå den meningen. jag tycker inte att det behövs ett kanske där. Både pappa, jag och daniel har drabbats oerhört utav detta äktenskapet. Jag har mått piss, på riktigt. Jag har somnat gråtandes så många nätter, jag har försökt dra till mig uppmärksamhet och kärlek genom att ha försökt svälta mig själv, jag har avstått ifrån vänskapskretser och jag har dragit med mig så mycket människor ned i skiten och jag har fått boka samtal med kuratorer. Nu räcker det. Detta ska inte få behöva bli en del utav min vardag längre. jag ska inte behöva fejka ett leende fortfarande och jag ska inte behöva oroa mig om ifall jag är älskad eller inte. Jag behöver kärlek dygnet runt, jag behöver känna mig trygg. Jag behöver känna att någon stöttar min rygg. Jag behöver ha tillbaka min hjälte. Min pappa. Han som en gång i tiden var min och daniels största hjälte och förebild. pappa, jag behöver ha dig tillbaka igen innan det är försent. Jag älskar dig oerhört mycket och vägrar kolla på när du bryts ned gång på gång. Vi ska bryta oss ur detta. vi klarar det. vi ska bli varandras stöttepålar och hjältar igen. Älskade pappa jag behöver dig, detta är ditt kall, just nu är allt fel, vi behöver förändring.

Att detta äkteenskap ska ta slut är ett mål som vi i pappas omgivning har sucktat efter ända sedan börjans gång. det har varit våran högsta önskan, det är därför jag kan sitta här framför tangenterna med glädjetårar. Eftersom att jag är så himla glad över att vi snart är fria igen. Därför vill jag inleda förändringen till ett nytt glädje och kärleksladdat liv med ett hej.