Emma Johansson -

Just nu i denna stunden så känner jag mig kär. Jag önskar att emil hade kommit hem bara så att jag fick pussa lite på honom. Just nu hade jag kunnat skicka ett sms där det står, “kom vi gifter oss”. Just nu, är känslan i mig fantastisk. Känslan om oss. Men det är den som jag tycker är så läskig, för jag vet aldrig när jag får känna den. Den känslan har besökt mig ganska fåtal gånger det senaste. Och den har varit saknad. Men så en solig dag i början på våren fanns den där igår igen. Den som jag alltid vill ska finnas. Den som varit borta sålänge men som jag hoppas kommer stanna kvar för alltid. Jag förstår att det alltid kommer att finnas dalar, men sålänge den känslan kommer och påminner mig vid sidan om så är det okej.

Allt, verkligen nästan allt med vår fina, underbara och älskade son har varit tufft. En otrolig omställning och en otrolig tuff vändning. Men det känns som att det är påväg tillbaka nu, livet börjar kännas lättare igen. Missförstå mig inte. Självklart har livet haft sina ljusa stunder även de senaste ett och ½ året MEN det där ljuset som håller sig kvar genom dagarna, inte bara små ögonblick börjar komma tillbaka. Och det är så himla härligt. Jag är så glad över att kunna börja njuta och ta in allt. Det har varit svårt nu, men jag tror på en vändning.
Vår älskade son - när han var lite lite mindre brukade jag alltid komma på mig själv med att bita ihop mina käkar sådär hårt, bara av att se på honom. Och jag insåg senast igår att jag fortfarande gör. Hans gulliga lilla leende och hans glada ögon. Lilla lilla hjärtat. Jag älskar dig så.