Social ångest/fobi pt.1

Ett barns stösta bekymmer kan vara blåmärket som bildades den gången då man trillade av cykeln för första gången, en tonårings största bekymmer kan vara finnen som satt sig mitt i ansiktet som är för envis för att täcka med concealer och en ungdoms största bekymmer kan vara rädslan att bli påkommen efter att ha smakat en cider av polaren på en fest.

 

Jag har social ångest/fobi. Mina minnen från min barndom, min ungdom och mina tonår är att jag inte träffade så mycket folk, jag var inte ute och kunde bli påkommen att ha druckit eftersom att jag aldrig följde med polarna på fester. jag vågade inte, jag backade alltid ur i sista sekund. Kom upp med lögner som gjorde att jag inte var tvungen att följa med. Jag ville ju egentligen men något gjorde mig så fruktansvärt feg och orolig.

 

En social ångest upstår utav något, man har alltid en grund, min grund var att jag blev "instängd" runt mig själv och runt dåliga vibbar, jag blev trakaserad av min låtsasmamma och på den tiden fanns ingen utväg. Jag hade ingen tid ensam med min pappa vilket gjorde mig väldigt ledsen och jag ställde alltid in saker med mina kompisar om det uppstod fri tid med pappa då min låtsasmamma sktjutsade sina barn till träningar eller dylikt, även om de stunderna bara varade i tio minuter ibland så var det änndå värt att ställa mina vänner åt sidan och prioritera de minuterna jag skulle få ha med min pappa. Detta gjorde att jag blev rädd för det som var utanför min trygghetszon som jag byggt upp och min rädsla och min osäkerhet växte. mina vänner märkte att jag hittade på ursäkter men jag föörnekade och sa att de var tvungna på att lita att jag talade sanningen. jag är så ledsen om jag gjorde mina vänner osäkra om jag tyckte om de, jag tog dem förgivet och mitt beteende var sjukt på den tiden, jag borde ha talat om för dem hur läget var för jag är ganska säker på att de hade förstått och peppat mig ändå.

 

Vi bildade en större grupp med några andra tjejer från en annan klass som gjorde mig väldigt osäker, här skyller jag också på min sociala fobi som jag byggt upp, jag var aldrig med mina vänner när de skulle vara hela det gänget eftersom att jag är rädd för förändringar och nya situationer gör mig rädd och istället för att gå igenom så tog jag alltid den smidigaste vägen ut, genom att smita från bekymret och ställa in.